Jag stirrar på min spegelbild. Låter ögonen inspektera varje centimeter av mitt ansikte, hals, kropp. Mina ben, mina armar. Axlar, händer, handleder. Fötter. 

Fett. Jag är smalfet. Ett stadium där fettet inte är överväldigande och överväldigande, som de enorma kvinnorna och männen som är med i Biggest Loser och sådana program. Inte fetma, inte ens övervikt. Normalfet, hullfet. En lång kropp med muskler och stomme, men även med fett. Fett som sitter på som ett skal - ett skal som inte passar in. Ett skal som är tungt och otympligt och bara jävligt mycket i vägen.

 

Usch.

 

 

Idag har jag ätit svinmycket lunch samt en rejäl mängd godis. Promenerat och cyklat (men cykeln var tydligen inte helt lagad, så imorgon blir det buss. kul.) och skippat middag. Men vilken skillnad gör det, när man trycker i sig fem miljarder kalorier i form av snabba kolhydrater? När man äter två portioner pasta med fettig (svingod) sås och massa massa massa lösgodis? MÅSTE FÅ FUCKING KONTROLL ÖVER MITT LIV

 

Vill ha:
1. TID så att jag kan träna

2. ORK så att jag kan behålla motivation

3. STYRKA så att jag kan ta kontroll

4. Mitt liv tillbaka?